Konstsamlingar berättar om konsten och tidsålderns ideal. Genom att betrakta verken kan vi få en aning om samlarens drömmar, känslor, förhoppningar och förväntningar. Vi kan få resa med, till stadsvimlet i Europa eller idylliska landskap, där införskaffningarna ibland var oväntade, ibland efterlängtade och planerade. Ofta styrs förvärvet av känslan. Hur mycket handlar samlandet om den egna lusten och smaken, hur mycket om viljan att vara en del av ett sammanhang? Utställningen lyfter fram äldre konst från samlarnas samlingar. Många av samlarna var också intresserade av samtida konst. Det framhäver deras betydelse som konstmecenater. Genom offentliga samlingar blir samlarna allas våra mecenater. Konstupplevelsen blir något gemensamt. Konstsamlingen har förflyttats från hemmet eller salongen till ett museum, kanske har den delats upp. Samlingarna har ryckts från sina rötter, men konstellationen består – samlingarna kan betraktas. Med hjälp av konsten kan vi kanske hoppa in i en värld som i verkligheten inte existerade.
Samlarna på resa
Genom offentliga konstsamlingar synliggörs också samlarna. Vem var de egentligen? Vad gjorde de? Många levde privilegierade liv, en del av dem hade gott om pengar för konstförvärv. Samlandet har kanske varit ett steg in i en annan värld – ibland i form av verkliga resor. Resandet är förknippat med en speciell charm och främmande miljöer med lockelse. På resande fot kan man för en stund slita sig loss från sin egen värld. De annorlunda vyerna föder nya känslor och behov. Man kan förvandlas till en annan person. Genom ett konstköp förvärvar man en bit av en annan värld. Då man försjunker i ett idylliskt landskap kan man också resa till en plats och tid som man kanske aldrig i verkligheten befunnit sig i. Vi kan se på målningens horisont och med blicken följa himlaranden och vägen som slingrar sig mellan kullarna, vi kan beundra havet som blänker intill hamnen. En hurdan resa får vi åka på? Videoverket Borgo (2002) för tittaren in i Roms labyrinter. Kanske våra resande samlare var ute på äventyr, med resehandböckerna i högsta hugg, längs precis samma gränder?
Skönheten och illusionen – Klinckowströms samling
I tidens brevväxling framstår baron Otto Wilhelm Klinckowström (1778–1850) som en internationell adelsäventyrare. Societetslivet under denna tid präglades av sladder och skandaler. Elitens frihet skuggades av rädslan att mista sin ära. Klinckowström hade en hög status i både svenska hovet och senare i den ryska administrationen. Efter vändpunkten i Sveriges politiska liv, bosatte han sig småningom i Finland under början av 1810-talet. Han var en viktig figur i Helsingfors societet. Hans salong har beskrivits som den största i staden. Klinckowström var med i Finska Konstföreningens tidiga år. I samlingen ingår verk vars stämning kanske påminde samlaren om hans egna resor, kanske om en romans som fick sin början i Italien. Klinckowström gifte sig med Sarah Cuthbert (1772-1838) i 1810.
”Han reste söderut nästan varje vår” – Eliel Aspelin och det underbara Italien
Eliel Aspelins (1847–1917) samlande var kopplat till hans resor, som å sin sida var kopplade till konstforskarens akademiska ambitioner. Sin första resa till Europa företog Aspelin 1872. Aspelins förvärv avspeglar en stor iver och upptäckarglädje. Han önskar att han ska hitta intressanta skatter för småpengar. Många av inköpen var i dåligt skick. Kanske den romantiserade patinan gjorde verken än charmigare i de samtidas ögon? Aspelin blev väldigt ivrig över möjligheten att skaffa sig en fresk – trots dess dåliga skick. Tänk så betydande det vore att få den till Finland, där det inte fanns några fresker sedan tidigare! Konstnärsvännen Axel Gallén (1865-1931) sade att han gärna vid behov restaurerar målningen. Konstforskarna och konstnärerna var ofta intresserade av samma fenomen och reste på samma ställen. Massturismen i Italien föddes tidigt, redan på 1700-talet blev Vesuvius ett populärt mål för många. Italien bibehåller ändå sin lockelse.
Den sinnliga skönheten – Jalo Sihtola
Jalo Sihtola (1882–1969) gjorde internationell karriär i skogsindustrin. Den förde honom utomlands på både resor och arbetsuppdrag. Sina första konstförvärv gjorde Jalo Sihtola 1907 medan han jobbade i Paris. Till Paris återvände han om och om igen. I sina brev beskriver han utställningar och auktioner han besökte. Tanken på en egen, högklassig samling med gammal konst går hand i hand med dragningen till 1900-talskonst. Verken som Sihtola samlat förenas av finess och sensibilitet, trots den stilmässiga variationen. Samlaren hade gott om viktiga konstnärs- och expertkontakter. Redan i ett tidigt skede var samlandet sammankopplat med tanken att dela konstens skönhet så att så många som möjligt kunde uppleva den. Detta förverkligades då samlingen donerades.
Från den stora vida världen − Hjalmar Linders samling
Hjalmar Linder (1862–1921) tillhörde de rikaste personerna i Finland. Han kom i besittning av en enorm skogsegendom samt Svartå järnbruk, såg och gård. Egendomen tillät Linder leva ett fartfyllt liv – samtidigt som han skötte om sina affärer och arbetare i Svartå. Resandet spelade en betydande roll i Linders liv. I hans boksamling finns gott om reselitteratur. Men då man skildrar Linders liv framhävs, utöver framgångssagorna, även olika tragedier. Ett samhälleligt ställningstagande gjorde att han förlorade sitt rykte och utsattes för förföljelse. Slutligen sålde Linder sin egendom och flyttade bort från Finland.
Hjalmar Linders konsthobby är tätt sammankopplad med Finska konstföreningen. Han deponerade värdefulla verk till konstföreningen redan 1904. Verken fick sammanföras med föreningens samlingar efter donatorns död. Utöver gammal konst samlade Linder på verk av samtida konstnärer. Han skaffade också en betydande samling av franska affischer som framhäver den framtidstro och längtan efter frihet som rådde efter första världskriget.
Till Paris och längre bort – Herman Antell
Miljonärsamlaren Herman Antell (1847–1893) var välkänd bland nordborna som bodde i Paris. Sin enorma förmögenhet hade han ärvt efter sin far. Antell utexaminerades som medicine licentiat och började resa. Han blev förtjust i Paris och efter en jordenruntresa skaffade han ett hem i staden. Under sin resa var han på äventyr ända till USA och Fjärran östern och skaffade där intressanta föremål. Till Mellanöstern och Medelhavsområdet återvände han om och om igen. Egypten var ett av favoritresmålen. Det viktigaste samlingsmålet för Antell var gamla mynt. Han skaffade också en omfattande konstsamling. Han köpte bara sådant han blev ivrig över och attraherad av. Hans konstintresse hängde ihop med en längtan efter konstnärslivet, och fungerade som en nyckel till konstkretsarna. Tack vare sin förmögenhet kunde Antell beställa motiv som han gillade direkt av konstnärerna. Walter Runebergs skulptur Psykhe med lampa och dolk i handen är ett av konstnärens tidigaste beställningsarbeten. Vid sidan av landskapsmotiv gillade Antell kvinnoskildringar och antikens bildspråk. Walter Runeberg var då en ung skulptör på uppgång.
Lung och elegans − Carl von Haartman
Carl von Haartman (1819–1888) specialiserade sig på obstetrik och blev livmedikus för den ryska kejserliga familjen. Under sin studietid reste von Haartman runt i Centraleuropa där han med största sannolikhet bekantade sig med de stora städernas konstsamlingar. Detta var en tid då många offentliga samlingar bildades och museer byggdes. I kulturkretsarna var konsten ett viktigt samtalsämne. von Haartmans samlande var kanske sammankopplat med tidsandan – i societeten i S:t Petersburg hörde det till att äga en konstsamling. Nederländsk 1600-talskonst var på modet och passade bra för toppläkaren som drömde om livet på landet. Samlingen består i huvudsak av målningar som attribuerats till holländska 1600-talskonstnärer. Ett av porträtten attribuerades vid inköpstillfället till Rembrandt, men nyare kunskap ger vid handen att målningen kommit till senare. Många av landskapsmålningarna hade attribuerats till Jacob van Ruisdael. Senare forskning har preciserat konstnärerna och en del av verken har målats av hans efterträdare. Carl von Haartman testamenterade konstsamlingen till Finska konstföreningen. Men villkoret var att dottern Gourly skulle få disponera över verken så länge hon levde.
Paul och Fanny Sinebrychoff
Utställningen i Röda källaren, till 14.11.2021
Paul Sinebrychoffs samlande grundar sig på starka estetiska preferenser. Detta framträder ur brevväxling som bevarats. I de senare åren av Paul Sinebrychoffs konstsamlande betonas också strävan att bygga upp en konsekvent museisamling. I förvärven kan man se dessa båda sidor – han följde såväl de egna preferenserna som en följdriktig samlingskanon. Samlandets gnista tändes sannolikt under bekymmerslösa resor i det gemensamma livets början, samt av beundran för europeiska samlingar. Det var i dessa tider som offentliga samlingar började bli allt vanligare och etablerade på många håll. Att samla konst var ett sätt att visa ekonomisk makt samt höja sin sociala och kulturella status.
Paul och Fanny reste tillsammans och bekantade sig med konstsamlingar tillsammans. I Pauls brevväxling avtecknas konstsamlingen dock som Pauls samling. Fanny kom med önskemål och kunde redan ha valt plats för en viss målning. Men vilken var Fannys roll i verkligheten? Var Fanny en del av Pauls samling – en vacker, svenskfödd hustru omgiven av andra, förtjusande svenska porträtt? Fannys inflytande syns speciellt då paret införskaffade silver, porslin och statyetter. Dessa ting hör ihop med hemmamiljö och inredning, ett delområde som passar en fru. Förvärvandet av stora mästerverk samt själva konstkännandet hörde däremot, åtminstone enligt brevväxlingen, till Pauls roll.
Svensk konst från tiden före 1809 har en särställning i paret Sinebrychoffs samling. Samlandet inleddes redan på 1880-talet. Paret flyttade till den nuvarande museibyggnaden efter att Pauls mor dött 1904. I representationslokalerna fördelades samlingen i inredningar som följde olika epoker. Fantasi och verklighet blandas ihop, privatlivet förblir skyddat. Svenska porträtt var Pauls första intresse. Drottning Kristina av Sverige avbildas i flera porträtt i samlingen. Därtill är många andra kungligheter och adliga representerade, också i den betydande miniatyrsamlingen. Från en resa till Stockholm våren 1904 införskaffades ett möblemang i flera delar till den gustavianska salen. Den gustavianska, intarsiaprydda sekretären köptes i Stockholm 1907. Den lär ha tillhört Gustav III:s syster Sofia Albertina. Ritningarna till
sekretären har bevarats.
Tilläggsuppgifter om utställningen:
Museichef Kirsi Eskelinen, tel. +358 (0) 294 500 490, Kirsi.Eskelinen@siff.fi
Kurator, amanuens Salla Heino, tel. 050 470 8424, Salla.Heino@siff.fi
Information, intervjuer, fotograferingsanhållan: Marknadsföringsplanerare Eija Pekkanen, tel. 0294 500 462, Eija.Pekkanen@siff.fi
Pressbilder:
Inträde: 16 | 14 €, under 18 år gratis. Gratis inträde med museikortet
Guidningsbokningar: må−fre kl. 10–14 tel. 0294 500 500, forsaljning@fng.fi
Öppet: ti, to, fre 11–18, on 11–20, lö, sö 10–17, måndagar stängt
Konaktuppgifter: Konstmuseet Sinebrychoff, Bulevarden 40, 00120 Helsingfors, tel. 0294 500 460, www.siff.fi
Facebook @Siffmuseo | Instagram @Sinebrychoffartmuseum | Twitter @Sinebrychoffart
Konstmuseet Sinebrychoff är en del av Finlands Nationalgalleri tillsammans med Konstmuseet Ateneum och Museet för nutidskonst Kiasma.